17:31 2002-04-23
Avskrift.

   Hur Kungshamns kapellförsamlings första kyrka kom till.


  Nedanstående har berättats av fiskaren Amandus Olsson i Fisketången, född 1856, vilken i sin tur hadde hört det av sin farfar Olof Olsson, född 1790, samt av förre fiskaren Bernhard Mattsson, Gravarne, född 1853.

   Det var neml: tolv Gubbar från Kapellförsamlingen, vilka å sockenstämma beslöto bygga kyrkan.
   En Brigg hadde i svårt väder drivit iland på ön Tryggö, ett stycke norr om Gravarne, där den blev vrak.
   Fartygets last bestod av grova bjälkar, och lasten blev såld på auktion å Sandbogen, ett köpmanshus vid Gravarne, och lasten inropades av ovannämnde gubbar, varav två av dem, nemligen snickaren Jonas Jeurling, och Jaktskepparen Sören, voro från Tången, nu Fisketången.
   Kyrkan fick sin plats inne på den gamla kyrkogården. Den var rödmålad med vita knutar. Den hadde endast tvenne fönster på var långvägg och dessa voro s.k. blyfönster, vilka voro inramade i bly, s. k. blyramar.  
   I kyrkan funnos endast tolv bänkar på vardera sidan stora gången. Varje bänk hadde dörr, och den som satt ytterst, ute vid denna, han satt  såsom det då hette, i "stoldöre".
   Taket var målat i en hel del Bibliska motiv, bl.a. såg man där Moses och Aron, i stora röda Pickelhuvor, samt skägg vilket räckte långt ned på bröstet. Djevulen var utspökad med tvenne stora horn, samt även han med Pickelhuva, och vitt långt skägg. Under taket hängde tvenne fartyg, ett tremastat skepp, samt en Brigg. På läktaren, eller såsom det då kallades, "Trävet", fanns "Gabestôcken, över predikstolen, rätt över prästen hängde en vacker krans, av trä, på vilken sex änglar voro målade, vadan denne kallades, Änglakransen. Kransen hade jordts av Jonas Jeurling, och bar hans initialer J.J. Framme vid koret stodo tvenne stolar för kyrkovärdarne. Den ene av dessa var en fiskare från Gravarne, Henrik Persson, vilken vid något tillfälle hadde skrutit med, att han ä kôrkevärd, och som derföre kallades kôrkevärden, så länge han levde.
                 Upptecknat av Anders Jörling. Tången.